Då var det dags igen.
Knappt ett år efter förra gången, gör jag nu en ny JO-anmälan mot Arjeplogs kommun.
Jag gör det efter att ha väntat sedan den 2 februari på en lista över januari månads inkomna och upprättade ärenden inom MBR.
Det finns en skyldighet hos myndigheter såsom kommuner att ha ett register över inkomna och upprättade handlingar. En av anledningarna är att myndigheten själv ska kunna hålla ordning på alla handlingar. En annan anledning är, som jag tolkar Tryckfrihetsförordningen och Offentlighets- och sekretesslagen, att allmänheten ska ha möjlighet till insyn.
Jag har under årens lopp kämpat betydligt mer än jag vill för att få den insyn jag anser att jag/allmänheten har rätt till, och i det stora hela så tycker jag numera att det fungerar bra. Jag känner att jag har en godtagbar insyn i vilka ärenden som hanteras inom kommunstyrelsens verksamhetsområde.
När det däremot gäller MBR har det varit betydligt svårare att få insyn. När jag den 15 januari lyfte frågan om hur jag ska kunna få insyn där kunde ingen ens ge mig ett svar.
Den 29 januari fick jag, efter flera påstötningar, besked om en möjlig lösning. En lösning som inte skulle ge mig insyn i samtliga handlingar och ärenden, men som ändå kändes rimlig. Jag skulle begära en lista över januari månads inkomna och upprättade ärenden inom MBR.
Det gjorde jag. Den 2 februari.
Och jag tänkte att den listan kommer, kanske inte samma dag, men den 3 februari. Eller i alla fall senast den 4.
När jag skriver det här är det den 19 februari. Ingen lista har kommit.
Jag har idag pratat med en företagare som ska betala tillsynsavgift för livsmedelshantering (4 000 kronor) eftersom hon säljer honung på burk (i ytterst begränsad mängd).
Är det så lagen säger, är det naturligtvis så det ska vara. Jag säger inte att det är fel.
Men jag säger att en myndighet eller kommun som är noggrann med att tolka och se till att de lagar som gäller företag eller enskilda efterlevs, kanske också behöver vända blicken inåt ibland. Även för en myndighet eller kommun finns lagar som ska efterlevas.
En av dem heter Tryckfrihetsförordningen. Den är en av Sveriges grundlagar.
Jag återkommer med besked om JO:s ställningstagande.
/Marianne Hofman
