Arjeplogliv – en tio tusen år lång väv

Ingela Bergman ger oss sin beskrivning av Arjeplogliv och de trådar som följt med genom årtusenden.

Arjeplogliv består av olika trådar som förenas och tillsammans blir till inslag i en färgstark och tio tusen år lång väv.

Beskrivningen är Ingela Bergmans. Under alla sina år i Arjeplog som arkeolog, forskare och chef för Silvermuseet/INSARC har hon nystat dessa trådar fram och tillbaka mellan nutid och dåtid. Mönstret som finns har följt med – hela vägen.

– De första två trådarna jag tänker på består av mod och nyfikenhet, man är öppen, inte rädd, för det okända, säger hon.

Arjeplogliv kan beskrivas som olika trådar som följs åt, korsar varandra och tillsammans bildar en tio tusen år lång väv.

Ingela Bergman drar trådarna tillbaka till de allra första spåren av mänskligt Arjeplogliv. En tio tusen år gammal boplats vid sjön Dumpokjávrátj, cirka två mil öster om Arjeplog.

– Människorna som kom hit mötte en tidigare helt okänd miljö och natur, där inlandsisen nyss försvunnit. Det var en dramatisk miljö, isen brakade i bakgrunden, det var jordskalv och vattendragen förändrades. Men precis som idag fann människorna då sin väg och plats i detta, utrustade med de kunskaper och erfarenheter som krävdes.

I dag beskrivs Arjeplog av många utifrån som en ort långt i norr, avlägsen och kanske till och med isolerad.

– Det är dagens språkbruk, Arjeplog är långt borta. Men det är inte så vi upplever Arjeplog. I vår värld utgör Arjeplog ett centrum. Samtidigt är vi nyfikna och intresserade av vår omgivning. Det är inte så många stockholmare som har varit i Arjeplog, men i princip alla arjeplogare har varit till Stockholm. Vi är också intresserade av att se andra länder och möta nya kulturer.

Jakt och fiske har alltid utgjort en viktig del av Arjeplogliv.

Naturen och sättet att förhålla sig till den är en annan tråd som bidrar till mönstret i väven som Ingela Bergman ser framför sig.

– Naturen har alltid stått för en viktig del av försörjningen, men den har också varit viktig sett ur ett andligt perspektiv, där människan ser sig själv som en del av naturen, en del av något större.

Vad gäller försörjning så är förstås jakt och fiske det som haft störst betydelse under längst tid.

– Den tråden är stark, och vibrerar kraftigt även idag. Det märks tydligt hur frågor kring jakt och fiske väcker många känslor, säger Ingela Bergman.

En fjärde tråd lindas kring ny kunskap och teknik.

– Människorna här har alltid varit snabba att lära sig nya metoder och utforska nya tekniker. Med ett arkeologiskt perspektiv kan vi se hur människorna lärde sig och utvecklade nya tekniker för att jaga och fiska och för att hantera olika material som till exempel keramik, olika bergarter och metaller. Man anammade snabbt det nya, och utvecklingen gick framåt. Idag kan vi ta biltestverksamheten som ett exempel på hur ny teknik är en del av livet här.

Ingela Bergman ser även en stark tråd av social gemenskap i det mönster som bildar väven Arjeplogliv.

– Även om man inte känner alla i Arjeplog, så känner man igen alla. Man låter sig inte imponeras av titlar, det finns inget fjäsk, utan snarare en jämlikhet. Vi har våra olika roller och ingen är mer betydelsefull än någon annan. Sättet att förhålla sig till varandra bygger en trygghet. Här förhåller man sig också på ett rakt, respektfullt och inkluderande sätt till barnen.

Barnen har en naturlig och självklar plats i den gemenskap som finns i Arjeplogliv.

Ingela berättar om en händelse när hon nyss flyttat till Arjeplog med sin son Manne.

– Vi befann oss på en affär, Westermarks, vid leksakshyllan. Plötsligt hörde jag en  man bakom mig som sa ”Men hej Manne”. Det var så fint och värmande, att Manne så snabbt blivit en del av samhällslivet, gemenskapen. Att han blev sedd. Då kände jag att vi, Manne och jag, hade kommit till en plats där vi skulle trivas. Och stanna.

En stark social gemenskap och struktur har förstås också en annan sida. Det är inte alltid helt enkelt att bli en del av den.

”Du blir inte en riktig arjeplogare förrän efter femte generationen” var en kommentar som, halvt på skämt, halvt på allvar, mötte Ingela Bergman när hon kom hit.

– Tack och lov visade det sig att jag uppfyllde kraven, säger Ingela och skrattar. En förutsättning för att vi ska behålla det samhälle vi har idag är att vi fortsätter vara öppna för att nya människor kommer hit. När jag tänker på Arjeplogliv överväger allt det positiva, annars hade jag ju inte stannat kvar. Manne är vuxen nu och även han stannar kvar och blir en del av historien här. Det säger något om vad Arjeplogliv betyder för oss.